Minisemester!

Förra helgen drog vi ju iväg på en liten minisemester där Astrid Lindgrens värld var huvudmålet. På vägen dit blev det några pauser och Liv hittade såklart blommor som vi inte har här i närheten. 

Vi var i parken i ett underbart väder. Här ser vi min och Lars favorit-Emil i Lönneberga. De teatrarna är så roliga! Kanske för att det är lite vuxen-saker att skratta åt, som Alfreds farfar som snurrar in sig i lakan, Krösa-Maja som gnäller för att hon är så skröplig men samtidigt skuttar över staketet med en spänst som få har och som Antons repliker och uttryck.

Här är det husförhör och stackars Ida har svårt att hålla isär revben och rivjärn när hon ska berätta hur Eva skapades.

Nytt för i år var Bröderna Lejonhjärta. Vi gick på den första teatern där Jonathan dör och sedan också Skorpan. När de möts i Körsbärsdalen så blev det så starkt så tårarna rann på mig.

Det som är så mysigt i parken är att man kan fika varsomhelst. Vi slog oss ner bland de små husen i Tant Bergs trädgård under tvätten som hängde på tork.

Madicken såg vi också, när Madicken tar med Lisabeth på en utflykt och hoppar från taket.

 Finns så mycket kul att leka med, här provar Liv styltor.

Ja, föräldrarna fastnar också på bild ibland...

Dagen efter parken så åkte vi ut till Bullerbyn där filmerna spelades in. Barnen i Bullerbyn är mina favoriter av Astrids filmer. De tre husen låg där så fint.

Där var det en liten lada öppen så att man fick hoppa på höskullen. Det var sjuukt högt tyckte jag och fegade ur flera gånger. Hihi, höjder är inget för mig. Men till slut så!

På gården fanns också höns, en tupp och två kaniner. Och ett café som vi fikade i.

På väg tillbaka stack vi in i Mariannelund och köpte lite karameller och kikade in där de gjorde dom. En lite lugnare dag än dagen innan men likaväl en mycket mysig dag tillsammans.

Midsommarafton!

I år bjöd jag hit mina syskon med familjer.  Min ena systerson är redan drygt 20 och han var också med tillsammans med sin sambo. Vi var sammanlagt åtta vuxna och fem barn. Liv har tur som har kusiner i liknande ålder, Melwin sex år, Wictor fyra år, Albin tre år och sen är det ett litet hopp ner till Edwin som fyllde ett i våras. 

Jag tycker ju att dukning och dekorationer gör halva festen så det höll jag på med under förmiddagen. (Eller, jag hade ju förberett en del såklart :)) Som duk lade jag på ett vitt lakan och över det en spetsgardin från Ikea. Satte ut gamla gröna flaskor med bara en prästkrage och ett timotejstrå i. Ljuslyktor i form av syltburkar med ett spetsband knutet upptill.

Placeringskorten gjorde jag av vinkorkar. Satte bara ihop två med ett litet snöre och kilade ner korten. Där i hade jag gjort hemliga uppdrag till var och en men det var bara mina syskon som fullföljde dom. Brorsan skulle äta från Josefins tallrik (min systersons flickvän) och min syster skulle starta en allsång så vi sjöng den gamla klassikern "August och Lotta". Så kul!

Runt servetterna hade jag också knutit ett snöre runt och stoppat ner ett timotejstrå. Ljuslyktan har jag gjort själv av drivved och en cylinder. Är grymt nöjd över den och den gav ett mysigt sken när mörkret kom.

Min taggtrådskrona blev smyckad med björkris.

Före maten klädde vi stången och dansade allihop. Vilket väder vi hade hela dagen. Var t om skönt när det fläktade, när har man sagt det på en midsommar liksom.  

Och alla barnen fick så fina kransar av svägerskan. Hann knäppa ett kort innan det bar iväg till mera lek. Kusinerna leker så bra tillsammans och har inte tråkigt en sekund.

Efter maten hade vi fem-kamp med grenar som disktrase-stafett, ballong-stafett, spiktävling, krocket och här; tvålskjutning.

Ja, det blev en mycket lyckad kväll och vi kröp i säng runt halv två...

Så kom han äntligen!

Oj,vad Liv har haft nedräkning. Vi kunde egentligen ha hämtat kaninen förra veckan men tyckte det var dumt när vi skulle åka iväg i flera dagar. Liv har kryssat för varje dag som gått och räknat dagar. Och idag var äntligen dagen här. Hon och Lars åkte och hämtade kaninen som fann sig till rätta ganska fort vad det verkar. Den är van barn och ljud så det känns som den kan bli tam och social.

Den lilla buren...

Vad han heter? Jo, Cornelius som Livs fina kompis på förskolan. Är inte det lite gulligt så säg!

Att till slut ge upp!

Så blev det så att vi till slut nådde slutstationen och blev tvungna att kliva av. Med sorg i hjärtat över att livet och vår familj inte blev som vi hade planerat och drömt om tillsammans. Men också med en tacksamhet att vi ändå fick vår Liv. 

Nio insättningar med sammanlagt elva ägg som alltid såg så fina ut men som vägrade att stanna kvar. Konstigt hur det kan bli när det gick så lätt med Liv som satte sig på första försöket.

Det är så mycket känslor som jag har gått med i över tre år. Vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan och rest oss upp gång på gång och tagit nya tag och sett framåt. Efter sjunde försöket rasade jag för mycket men fick hjälp via jobbet och fick gå och prata med en underbar människa som hjälpte mig att acceptera att det är okej med alla känslor. Hon hjälpte mig mycket med "tänket".

Jag har varit bitter,  avundsjuk och ibland också missunnsam på andra som blivit gravida. Det är svårt för andra att förstå alla känslor man tvingas brottas med. Jag vill inte jämföra olika smärtor för ens egen sorg är ju alltid den värsta men jag kan tycka att det känns futtigt när någon t ex uttrycker att man kämpat för att man försökt bli gravid några månader. 

För att orka gå igenom det vi har gjort och för att orka se framåt så har jag blivit ganska egoistisk och prioriterat bort saker. Just för att jag inte haft energi till allt. Jag har fyllt på min energi tillsammans med Lars och Liv och många gånger försvunnit in i målandet och renoveringar för att få något annat att tänka på men också för att få tid för mina egna tankar. Det är mycket jag inte har orkat som andra aldrig kan förstå. Jag vill inte att man ska tycka synd om oss för det hjälper inte men det kan förklara lite varför jag valt bort vissa saker. 

Jag har varit så arg på min kropp som inte velat acceptera våra fina ägg. Som motarbetat det som ska vara det mest självklara och naturligaste i världen. Att träna har för mig blivit ett sätt att visa att den inte kan göra riktigt som den vill med mig. Än har jag lite makt kvar över den.

Det vi har gått igenom har stärkt mig på något vis. Jag är starkare nu än jag någonsin har varit även om jag fortfarande kan bli väldigt liten. Det kommer nog alltid finnas en sorg över att det inte blev som vi hade tänkt men nu vet jag att vi har gjort allt vi kunnat. Det kanske på ett lättare sätt kan hjälpa mig att acceptera. 

Det är lätt att känna sig vilsen när man går på krokiga vägar och inte riktigt vet vart man är på väg eller vad som väntar. Det är lätt att tappa sig själv och glömma bort varandra men jag har alltid haft en trygg hand att hålla i och som hjälper mig hitta rätt på vägen igen. Tillsammans har vi varit med om så mycket att det är svårt att inte känna en stor ödmjukhet och den största respekten för varandra. Och vi fick ju faktiskt den vackaste kärleken av dom alla! 

Det är lite mycket nu...

Varför går denna tiden på året så snabbt?! Det händer ju aldrig i tråkoktober. Förra veckan var det student, under helgen var vi i Karlstad och tittade på bil och hälsade på svärföräldrarna. Igår började Liv på lek och plask på Kolsnäs så jag har fått mixrat lite för att få ihop det. Imorgon ska jag vara på jobbet hela dagen. Först jobb och sen ska vi utvärdera vår lokala arbetsplats och på kvällen ska vi ut och äta tillsammans med andra kollegor i kommunen. Till veckan väntar två arbetsdagar och jag måste förbereda en del till midsommar. Vi ska hämta kaninen och buren är inte ens klar. Herregud, vad gör jag här?! :D Måste styra upp lite. Varva ner innan semestern...nja inte när man går tidigt. Då varvar man snarare upp. :D

En liten stubbe...

Nu när vi höll på med bilparkeringen så grävde vi samtidigt ner dränering och lade igen ett dike. Där fyllde vi upp med jord för att sen plantera syréner (tror vi att det blir). Då kom vi på att vi kanske skulle ta bort granstubben innan det blir buskar i vägen för att ta sig fram. 

Det var inte den lilla rotsystemet på denna men nu är den borta. Ska bara gå över och göra fint där igen och så nytt gräs.

Tack Jan för hjälpen!

Zinkbadkar!

Kommer ni ihåg att jag köpte ett zinkbadkar ifjol på auktion? Det var en kvällsauktion och jag trodde aldrig att badkaret skulle bli utropat. När det till sist var dags så vägrade jag ge mig. :) Kanske att det blev lite dyrare än vad jag tänkt men det har jag glömt nu. ;)

Hur som helst så har jag haft en tanke med det ett tag och i helgen gjorde jag slag i saken och fixade i ordning en hörna i den vildvuxna trädgården. 

Gjorde en skärmvägg a´la Ernst av gamla brädor som tidigare suttit på uthusväggen. Hängde upp några handdukar som fladdrar lite mysigt.

En bit drivved med några fina stenar.

Lite om mig...

Har aldrig gjort någon sådan här lista förut men tänkte det kunde vara trevligt emellanåt. Om inte annat så tyckte jag att det var kul att få svara på frågor om mig själv.

1. Hur gammal är du? 35 år, blir 36 i november. I min ålder är det fint att fylla sent på året.

2. Hur gammal känner du dig? I sinnet 20 år kanske men med ett mer moget tänk än är jag var 20. Kan bli så förvånad när folk frågar hur gammal jag är och siffran känns heelt fel. Tittar jag på kroppen skulle jag säga 80 år...;)

3. Var bor du? I ett hus i lilla Torsberg strax utanför Sunne.

4. Vad har du gjort i dag? Varit i stan en snabbis, köpt sten, hämtat upp Livs kusin som ska vara hos oss under helgen, cyklat 2 mil, börjat med min Ernst-vägg och målat en husvägg till. 

5. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför? Jag tycker faktiskt om alla årstider. Så länge det är ordentligt, en vinter som bara regnar bort är inte kul. En sommar utan sol och värme är nästan ännu värre. Är det något jag inte gillar så är det just regn, det kan göra alla årstider till de sämsta. Men annars så försöker jag alltid att vara i den årstiden och se det positiva som är och inte längta framåt hela tiden. Blir så jobbigt att leva då.

6. Är du beroende av någonting? Choklad kanske och kärlek från Lars och Liv.

7. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig? Jaa, jag har väldigt svårt för att bara slappa när jag är hemma. På semestern går det utmärkt men när jag är hemma vill jag gärna ha någonting att göra hela tiden och blir snabbt rastlös. Perfekt när man har hus...Sen är jag en jävel på logistik. Särskilt när jag gör mat. Kan inte förstå när man (läs Lars :) ) börjar med att göra salladen när man ska fixa middag. Jag fick mina första glasögon när jag var 7 år och sen blev synen bara sämre och sämre. När jag var 25 så opererade jag bort min närsynthet. Inte med laser som de flesta gör idag, det var min syn för dålig för. Utan jag opererade in en extra lins framför den befintliga linsen som man har. Det är ett beslut som jag aldrig har ångrat. 

8. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu? Jag älskar att vara hemma så skulle alla gånger välja det. 

9. Vad är du på för humör just nu?  Rätt okej men väldigt trött.

10. Vilket är ditt favoritgodis? Sura nappar och choklad.

11. Vilken är din favoritaffär? Hmm, svårt. Handlar på de flesta vanliga affärer och har en blandning i både klädväg och inredningsväg.

12. Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvällsmänniska helt klart. Fast jag är ändå inte en sån som kan sitta uppe hur länge som helst, försöker alltid ligga i sängen till 22 på vardagarna. Är superseg på morgonen och vill aldrig gärna gå upp. 

13. Har du blivit sydd någon gång? Ja, opererade bort blindtarmen när jag var 13 år, opererade bort sköldkörteln 2010 och sen blev jag sydd efter förlossningen (skräll).

14. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig? Någon som visade omtanke när jag behövde det.

15. Är du blyg? Nej inte direkt men jag avskyr att vimla så där som man kan få göra ibland. Eller sitta med helt okända på kalas, bröllop etc. Det är mest jobbigt innan för det brukar ju gå rätt bra. Jag är ju rätt rolig när jag kommer igång. ;)

16. Vad heter du i andra namn? Inger och Kristina.

17. Vill du gifta dig? Ja!

18. Har du något smeknamn? Inget som används så flitigt, Jess eller Jessie möjligtvis. 

Kontraster!

Det var som om någon bönhörde mig efter mitt inlägg i lördags. Sommaren kom med besked och oj vad jag blir glad av sol och värme alltså. Allt känns så mycket lättare. Brukar inte ödsla så mycket energi över vädret i vanliga fall men kanske är det den konstiga vintern och den kalla våren som påverkat mig mer än vad jag trott. 

Hur som helst. Idag var det sommarfest på Livs förskola. Tänk att nästa år är det hon som är äldst och som kommer att bli avtackad. Fy, vad tiden går alldeles för fort. 

När vi kom hem hade vi en lugn kväll, jag pysslade lite med mina saker och Liv landade i soffan efter en heldag ute med Lars och Jan. Efter kvällsfikat ute så var hon helt plötsligt "borta". Sen såg jag henne bort mot ängen i färd med att dra av timotejstrån. Jag smög upp bakom henne och knäppte några kort.

Underbara sommarkväll.