lördag 4 mars 2017

Ut på tur, trött och sur!

Vet inte om det är den långa veckan som ligger bakom mig som gör att jag känner som jag gör men jag börjar mer och mer ifrågasätta livet vi lever. Är det verkligen vettigt att jobba så mycket som man gör? Nu jobbar vi inte mer än heltid ändå, men det finns knappt tid till annat. Kanske känns det lite extra så också för att Lars har gått från skiftgång till ett 7-16 jobb. Så nu jobbar han verkligen varje dag och Liv har gått från ganska behagliga tider på förskolan med en snittid på ca 30 timmar i veckan till över 40 timmar i veckan. Är så glad att Lars har jobbat skift och gjort vardagslivet lite lättare och kanske måste jag bara vänja mig lite men just nu känns det jättejobbigt. Jag prioriterar mig själv inte så mycket utan är glad om jag får komma iväg och träna 2 timmar i veckan. Lars behöver träna också för sitt diskbråck. Men hur gör alla för att hinna med mer än matlagning och fixet man har hemma som tvätt och plock?! Tycker inte jag städar så värst mycket, och tvättar gör vi säkert inte mer än andra familjer. Jag är en jävel på planering och logistik och kan fixa middag och samtidigt göra något annat men ändå räcker inte tiden till. Att dessutom hinna med allt på helgen när man är ledig som man inte har hunnit med under veckan samtidigt som man ska varva ner, göra lite roliga saker och ladda för en ny jobbvecka, ja det går inte riktigt ihop för mig. Hur gör ni andra? 
Och ja jag vet att det finns de som har det värre men just idag är det jag och mina känslor och upplevelser jag har i fokus.