Här kommer ett väldigt personligt inlägg. Ni som hoppas på ett inlägg om renoveringar och projekt får sluta att läsa här för detta kommer att handla om något helt annat.
Jag tänkte berätta om en resa. Vår resa mot ett barn till och ett syskon till Liv. Om man ska ta det ända från början så får vi börja vid sommaren 2007! Då bestämde vi att vi skulle skaffa barn. Och skaffa barn verkade enkelt, det verkade ju så iallafall för alla andra. Jag var inte så stressad utan gav det 1,5 år innan vi började fundera om det var något som inte stämde. Vi började en fertilitetsutredning och den visade att vi skulle ha svårt att få barn på det vanliga viset, pga manlig faktor. Vi blev rekommenderade att vi skulle prova ivf, provrörsbehandling.
Våren 2009, medan vi stod i kö för att starta, blev jag sjuk, riktigt sjuk i hypertyreos, överfunktion i sköldkörteln. Men vi hann ändå med ett möte på fertilitetsmottagningen innan vi fick beskedet att vi inte skulle få börja ivf-behandlingen med de mediciner jag åt. Så vi skulle avvakta över sommaren och se om jag fortfarande åt medicinen. Vi fick tid hos endorkrin i juni och man ansåg att jag skulle få medicineras i flera år, och kanske inte ens bli bra. Den bästa jag kunde göra var att ta bort sköldkörteln. Så i januari 2010 opererades jag och under våren fick vi äntligen dra igång. Först nedreglering i tre veckor i form av nässpray, man kan likna det med att gå in i klimakteriet och äggen går i vila. Sedan injektioner i magen i ca 10 dagar. Under tiden gör man flera undersökningar för att se att allt ser bra ut. Efter ca 12 dagar plockar man ut äggen, befruktar dom och låter de odlas i fem dagar. Därefter insättning. Resultatet, på första försöket, är vår älskade Liv.
Den omgången blev det också två ägg i frysen som vi kunde använda till syskon. Och för ett år sedan bestämde vi att försöka bli gravida igen. Första ägget tinades och såg fint ut och sattes in i februari. Någon dag innan testdagen vi fått från kliniken plussade jag, men väldigt svagt. Och någon dag senare kom blödningen.
Andra försöket gjorde vi i maj, precis samma datum som Liv vart placerad i min livmoder. Ett turdatum tänkte vi. Det gällde bara en gång för inte heller denna gång ville embryot stanna kvar.
Nu skulle vi ta ett nytt beslut. Börja om från början med hela proceduren spray-sprutor-äggplock. Beslutet var inte så svårt. Under semestern började vi vår andra ivf-behandling. När det var dax att kolla äggblåsorna när jag sprutat några dagar såg man att det inte fanns så många äggblåsor och risken att det inte skulle finnas några ägg var stor så vi bestämde oss för att avbryta.
Jag fick ta ett prov för att kolla äggreserven. Den visade att jag hade sämre äggreserv än normalt för en kvinna i min ålder så att vänta och skjuta fram en ny start var inte aktuellt så månaden efter drog vi igång igen. Med tre veckor nedreglering och sprutor med en annan medicin. Denna gång blev det ett bättre resultat och man kunde plock ut sex ägg. Fem av dessa blev befruktade men efter fem dagars odling fanns bara tre stycken kvar. De andra hade stannat i sin utveckling och kasserats.
På min födelsedag satte man in ett guldägg. Det kändes så lovande och kanske skulle det bli världens bästa present...På dag nio kom mensen och ett nytt misslyckande var ett faktum. Trösten vi hade var att i frysen i Falun låg två lika fina ägg och väntade. När vi kom dit för nästa återinföring, helt nyligen, hade de fått tina upp båda för det första hade inte klarat upptiningen. Då var det som någon drog ner rullgardinen för oss. Vi kom dit med höga förväntningar och en känsla av att NU var det väl ändå vår tur. Men åkte därifrån med noll tilltro på att det skulle lyckas. Och mycket riktigt, även denna gång gick det inte vägen.
Nu står vi inför valet igen, att börja en ny ivf-behandling. Ett beslut som inte är helt enkelt att ta. Vi vill inget hellre än att få ett barn till och kunna ge ett syskon till Liv. Men förutom den fysiska och psykiska biten har vi den ekonomiska aspekten. Varje frysåterföring kostar 10000 kr per gång. En ivf-behandling med ett färskförsök går på 27000 kr med medicinerna. Vi har redan nu lagt 55000 på...ingenting och fanns det garantier för att det skulle lyckas nästa gång så skulle vi inte tveka.
Ja, det var vår resa. Kanske fortsätter den eller så har den nu nått sin slutstation och det är dax för oss att kliva av.
12 kommentarer:
Tack för att du (ni) delar med dig. Känn Er lyckligt lottade för det "Liv" Ni fått, var tacksamma för att Ni ges möjlighet till IVF. Det är inte alla som kan få den möjligheten. Vi önskar oxå syskon men... vi får glädjad åt vara L både du och jag och så håller jag tummarna för att Ni ska lyckad om Ni provar igen. Så kan väl du hålla dina för mig iallafall året ut. Kram C.
Stavade visst som en kratta men du förstår nog. :-)
Här kommer styrkekramar till er från en anonym följare!vi känner inte varandra men jag känner med er.
Det är så starkt av dig att du delar med dig av er resa! Jag önskar fler gjorde det så att alla förstår att det här med att skaffa barn inte alltid är lätt. Eller åtminstone inte tar det för givet - utan inser vilken enorm gåva det är att få barn!
Jag håller alla mina tummar och tår för er skull, och skickar tankar och styrkekramar från Stockholm.
Yohanna
Fast det där kan jag bli lite provocerad av!! Klart jag är glad för att vi fått Liv! Jag känner en enorm tacksamhet varje dag!! Men önskan efter fler barn finns fortfarande kvar,den försvinner inte,även om vi har ett barn! Och,ja klart det är tur att det finns ivf men varför ska "vi" bara få hjälp med ett barn?! Får ofta höra att vi ska vara glada att vi har fått Liv,nästan som att vi inte ska yppa att vill ha fler! Och som sagt är,jag kommer inte älska henne mindre om vi får ett barn till utan kommer fortfarande känna en enorm tacksamhet över henne!! Håller tummarna för er o hoppas att livet är lite rättvist mot oss i år!
Kram
Tack!!
Tack Yohanna!!
Stor kram till er! Jag förstår frustrationen när folk säger att man ska vara glad att man har ett friskt barn. Klart man älskar det barn man har. Men det är ju så, att alla säger, att man älskar alla sina barn lika mycket. Då saknar man ju såklart det andra barn man inte har, precis lika mycket.
Om ni känner för att fortsätta försöka, så kämpa på! Annars hoppas jag att ni finner ro i vilket beslut ni än tar! Hjärtliga lyckönskningar och många kramar
Tack Malin!!
Jag skrev ett långt inlägg som försvann!:( Tycker det är väldigt bra att du delar med dig av det här! Kanske hittar nån hit som behöver stöd i att det finns fler! Jag känner med er och lider med er! Hoppas ni lyckas med ett syskon iallafall! Jag tror man kan längta lika mycket efter andra, tredje och fjärde barnet som det första. Det är en stor sorg hos mig att vi inte kommer få fler barn men det betyder ju inte att man inte känner lycka över det första! Många kramar till er ♥♡
Åh,va irriterande när man gjort det och så försvinner det nånstans! Tack Emma!!
Stark du är älskade moster!
kämpa på, håller tummarna för att det ska gå vägen!
😍
Skicka en kommentar