Här om dagen gick vi från att ena minuten spika brädfodring till att andra minuten kasta in oss i bilen för att åka och köpa staket och grindar. Anledningen till detta var att Liv helt plötsligt var alldeles för långt bort på alldeles för kort tid för vad som känns okej.
torsdag 21 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja gud! Bättre att försekomma! Läskigt om hon hinner ut till vägen! Kram kram/Emma
Ja, fyamejja! Nu känns det mycket tryggare, slipper få hjärtat i halsgropen så fort man inte ser henne!
Kram kram
Skicka en kommentar