Igår när vi hade gjort oss fina och var på väg till min systers 40-års kalas så blev jag lite känslosam i bilen. Att se Lars i snyggskjorta, brunbränd och med sitt Fars dags-smycke runt handleden, tryggt ratta bilen med sin lilla familj däri gjorde mig så himla tacksam. Låter säkert hur löjligt som helst men ibland kan jag bli sådär supertacksam för kärleken som finns där mellan oss. De där trygga händerna som man alltid kan greppa och det där lugnet som alltid finns där. Och allt det andra fina som gör honom så himla bra!
Min stora kärlek!
Må du alltid vilja vara min!
2 kommentarer:
Jag är exakt likdan...blir ibland så himla tacksam för allt jag har. Vi har så mycket att vara tacksamma, glada och lyckliga för. Vi har tur. Kram
Denna pöjken får du löv å höll hart i;-)
Skicka en kommentar