Så nervös jag hade varit i flera månader just för detta ögonblick, när allas blickar skulle riktas mot oss. Medan vi fotograferades före så släppte nervositeten mer och mer och när vi stod där ute och väntade på att vi skulle gå in så var jag faktiskt inte så nervös längre. Men precis när vi skulle passera våra gäster så blev det otroligt jobbigt igen. Tror knappt jag tittade upp faktiskt. För samtidigt som man blir nervös så är det också så mycket känslor med.
Herregud vad ris är hårt alltså. Fick världens skur kastad på mig samtidigt.
Så jag tog skydd där ett tag. :)
2 kommentarer:
Usch ja för ris. Hade inte tänkt kasta på er men det var visst ngn som delade ut påsar. Hehe. På vår vigsel var jag ju bar på bröstet och minns hur det stack. Det var jättefint och märktes inte alls att du var nervös. Kram
Vilken superfotograf ni hade. Jättefina bilder allihop!
Kram från farmor
Skicka en kommentar