onsdag 11 november 2015

Nu kan jag inte vara tyst längre!

Nu måste jag få skriva ett argt inlägg. 
Var har trafikvettet och respekten för trafiken och livet tagit vägen hos vissa? Jag ser dagligen hur man som förälder väljer att sätta sitt (lilla) barn i en framåtvänd stol i baksätet eller ännu värre, framåtvänd i framsätet. Varför gör man det?? När man VET att barn sitter så mycket säkrare i en bakåtvänd stol i baksätet. "Ja, men tänk om vi blir påkörda bakifrån då, då är det ju bättre att barnet sitter fram." Nej, för att det ska bli samma kraft som i en frontalkrock så krävs det ju att man backar i 90-100 km/h och det är väl ändå ganska osannolikt!! "Mitt barn får inte plats, det får sitta med böjda ben". Ja, för vi vuxna sitter ju verkligen med benen rakt ut i en bil. "Det blir så dåligt med plats för mig som sitter fram". Jamen sätt dig i baksätet med ditt barn då!! "Jag kör lugnt och säkert". Men det kanske inte den du möter gör eller älgen bryr sig om när den springer rakt ut i vägen. Alltså, det är ju inget hitte-på att barnen sitter säkrare bakåtvända i baksätet.
* Barn ska åka bakåtvänd så länge som möjlig, helst upp till 5 års ålder.
* Från mitten av 90-talet har bilarna en styvare konstruktion, vilket kan ge en ökad belastning vid en krock. För vuxna hjälper krockkuddar, bältesförstärkare mm men för framåtvända barn blir påfrestningarna kritiska. NTF
Ja, så snacket om att bilar är säkrare idag än vad de var förr gäller inte alla rakt av.
* Vi vet sedan tidigare att bakåtvänt åkande upp till 4-5 års ålder är upp till 5 gånger så säkert som att åka framåtvänd och att andelen 4-åringar som färdas bakåtvänd är alldeles för liten, senast observationsmätningen 2010 visade på över 90 % framåtvänt åkande bland 4-åringar. NTF
Är man inte rädd om sina barn? Eller förstår man inte vad en kollision kan orsaka? Tala om för mig, för jag fattar verkligen inte varför man inte väljer säkerhet framför något annat!! 
Sen ska vi inte prata om alla som tror man är odödliga framför ratten och kör alldeles för fort, gör omkörningar på alla möjliga konstiga ställen och som fifflar med mobilen medan man kör. Jag må vara en pensionär bakom ratten ibland och vi kör inte som dårar, varken jag eller Lars, för vi har varit såå nära att själv hamna mitt i en dödsolycka. Nu blev vi istället en bit därifrån men med hela olycksplatsen mitt framför våra ögon. Och det önskar jag ingen, däremot önskar jag att fler tänker till. Va rädd om det liv du har!! 

1 kommentar:

Emma sa...

Vi vände faktiskt John innan han fyllt fyra. Trodde gränsen låg vid fyra då. Anledningen, han mådde illasom tusan och vi kunde inte åka bil alls annars. Och nej, jag förstår inte hur han skulle fått plats annars nu. Kanske har du en större stol än vi hade? Hade det funkat hade vi haft den gamla stilen längre. Självklart är jag inte alls rädd om mitt barn!