lördag 30 januari 2016

Ett egoinlägg!

Träning har de senaste åren blivit en ganska stor del av mitt liv. Sedan ca ett och halvt år tillbaka har träningen varit mer regelbunden, tidigare blev det lite "hatting" i träningen mellan alla ivf-försök då jag inte velat träna tätt inpå plockning och när jag fått ett ägg insatt. Och nu när jag tränar mer regelbundet så är det så skönt. Jag mår så himla bra av träning. Det brukar bli två gånger i veckan (om jag inte har kvällsmöte) på gym-mixen där passen är Boot-camp, Tabata, Push eller Step. På rasterna på jobbet blir det alltid en promenad och på helgerna försöker jag få in en joggingrunda, numera på 6 km och en längre promenad. Ibland blir det också ett hemmapass med Tabata eller styrka. 
Springa började jag göra för drygt 3 år sedan. Allra första gången sprang jag drygt 2 km och fick sånt jädra håll så jag knappt tog mig runt. Sen dess har jag utökat och lärt mig när det är bäst att springa. En till en och en halv timme efter frukost funkar bra för mig. 
Har haft lite som mål att jag denna vår ska klara av springa en mil. Känns lite kaxigt att säga att man sprungit en mil. ;) Jag är rätt envis av mig så jag behöver gå in med inställningen att jag ska klara av det och ladda lite innan. Och det gjorde jag nu någon dag innan. Var inställd på att jag skulle springa milen idag när jag vaknade upp till typ orkan och regn på tvären. Det klarnade upp lite och blåste inte så mycket när jag beslutsamt tog mig ut. Jag hade mätt ut en sträcka på nätet tidigare så visste hur långt jag behövde springa. Och herregud vad jobbigt det var. Hade hela sträckan i huvudet men det är stor skillnad på att sitta i bilen och att ta sig fram för egen maskin. Backar som känns små blir sega och långa, raksträckorna tar aldrig slut och husen ligger inte så tätt som man tror. Men jag nådde mitt mål och joggade hela tiden!! När Lars kom och hämtade upp mig så hade han mätt sträckan med bilen och då visade det sig att jag sprungit 10.7 km!! Helt galet. Så jädra stolt över mig själv!

3 kommentarer:

Morgan sa...

Va duktig du är syster! Dröjer väl inte förrän du springer hit till oss. Är ungefär ett maraton skulle jag tro. Ska vi säga till påsk? Kram

livet på myra sa...

Haha,nej fy fan!! :D Tänkte på det när jag sprang, de som springer maraton kan ju inte va kloka! Så jädra långt det är!
Kram

Emma sa...

Det är fascinerande det där hur bra man mår när man tränar regelbundet. Fuskar jag en vecka märks det direkt! Bra jobbat där med milen! Förhoppningsvis ligger jag inte långt efter dig.

Krams